Tillsammans ser vi hoppet tändas

Himlen skiftar färg. Göteborg ger oss omväxlande sommarhöst. När det regnar över Sannegårdhamnen slår solen igenom borta vid Sjömanskyrkan. Himlen skiftande i blått, vitt, grått.

      Tweet

Vinden blåser genom folksamlingen som samlats för att vinka av Ship to Gazas tremastade segelskonare Estelle, bär oss genom Göteborgs skärgård, ut mot Gazas blockerade hamn. Jag är med på seglatsen till Oslo och vi har lastrummet lastat sprängfyllt med solidaritet.

Vinden vågorna viljan att bryta blockaden fyller seglen, hoppet om att det går att nå fram bär oss till Gaza. Människorna står som vimplar på kajen och vinkar oss vidare, Älvsborgsbron sträcker sig efter oss, fastlandets fyrar ställer sig på tå och välkomnar oss. Sagoskeppet.

I varje hamn nya bevis på människors solidaritet. Oslo ligger där borta i horisonten efter tre dagar till havs. Och där bortanför Gazas instängda befolkning med tyngden av blockaden hängande över sig. Vattenbristen, soldaternas nyckfullhet, 1,6 miljoner människor instängda på en yta stor som en fjärdedel av Öland.

En natt väcks vi av ett may day. En nödraket har siktats och hela besättningen står på däck och spanar ut över mörkt hav. I horisonten räddningsbåtar, lyxkryssare, lastskepp med käglor av ljus riktade ut i det svarta.  I horisonten land, och där bortanför Gazas instängda människor. Kämpande på sitt håll för att bryta den folkrättsvidriga blockaden. Så är även Ship to Gaza, ett ljus riktat ut i mörkret, letandes efter människan, det mänskliga bakom omvärldens tystnad. Riktar ett ljus över Gazas människor, tänder upp i mörka, tysta rum.
På morgonen sen, efter att sökandet avbrutits och Estelle återtagit sin kurs, kommer Daniel uppkrypandes ut maskinrummet. Sätter sig på lastluckan och tittar ut över hav, himmel. Med blicken riktad utåt berättar hur han reagerat instinktivt med ilska när något kallat Estelles motor Alfons för ”en väldigt liten dieselmotor”.

Med nattens ljuskäglor fortfarande flimrande innanför ögonlocken tänker jag att däri ligger hoppet om att vi denna gång kommer att lyckas häva blockaden.
I människors fysiska känsla för att lasten ska nå fram. Det är Estelles hjärta, solidaritetens halspulsåder. Människa till människa över kalla hav. För vi seglar inte främst över Östersjön, Skagerack eller Medelhavet utan viktigast av allt: genom människors medvetanden.

För på däck står inte bara styrman, kapten eller maskinisterna, inte bara poeterna, skådespelarna eller aktivisterna. Segelskonaren Estelles besättning är inte bara de ombord mellan hamnarna.

När Estelle når Gaza kommer alla som skramlat med insamlingsbössorna, alla som skänkt en krona, alla som vinkat av oss eller kommit med nybakat vid kajerna att stå där på däck och se solen gå upp över Gaza hamn. Tända hoppet som ett ljus efter så mycket mörker.


Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.

• Det är ju vi som har byggt husen 2013-05-21 Tunga tåg genom Sverige, alla ansikten vända ut mot mörkret, tillbaka in i reflektionerna av oss själva. På Stockholms Central är trängseln nästan kvävande. Där det förut fanns plats att sitta och vänta på tågen trängs nu butikerna och restaurangerna. Vill man vila benen måste man betala.
• Det krävs lagarbete, sa konsulten 2013-03-12 Första morgonvagnen tog mig genom Göteborgs regnvåta förorter. Miljonhusen sov, torgen vi passerade var tysta, fönstrena målade i mörker. Medan jag stämplade in i köket och satte dagens första degar på jäsning höll staden fortfarande på att vakna.
• Facket måste hänga med 2013-01-15 Jag hade just flyttat till Göteborg och pusslade ihop städjobb med timmar i hemtjänsten. Så lärde jag känna min nya stad; kontoren, gymmen, butikerna som innan staden vaknat magiskt skulle fås att skina på nytt.
• Hon kunde aldrig nå vår styrka 2012-10-30 ”Fan vad jag hatar alla jävla överklasskärringar!” Hanna kom inspringande i köket med tårar i ögonen och den där meningen strömmande ur henne.
• Länge leve det fackliga löftet 2012-05-14 ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!”
• Det snöar och vi måste skotta fortare 2012-03-12 Jag drar på mig skorna och lämnar lägenheten. Florsocker och iskristaller över tysta gångvägar. Går i flytande kväve mot tåget till jobbet.
• Vi lärde oss att kamp lönar sig 2012-01-16 Vi kallade till arbetsplatsens första fackmöte och pratade ihop oss om att inte jobba några kvällar ifall vi inte fick ut rätt lön. Snart var det i stället chefen som vred på sig och knöt näven i fickan.